publicerad: 2015
backa
1backa
substantiv
~n backor • långrev – I sammansättn. backe-.
| Singular | |
|---|---|
| en backa | obestämd form |
| en backas | obestämd form genitiv |
| backan | bestämd form |
| backans | bestämd form genitiv |
| Plural | |
| backor | obestämd form |
| backors | obestämd form genitiv |
| backorna | bestämd form |
| backornas | bestämd form genitiv |
2backa
verb
~de ~t • gå el. köra bakåt; rygga; minska i antal: partiet backade i opinionsmätningen
| Finita former | |
|---|---|
| backar | presens aktiv |
| backas | presens passiv |
| backade | preteritum aktiv |
| backades | preteritum passiv |
| backa | imperativ aktiv |
| Infinita former | |
| att backa | infinitiv aktiv |
| att backas | infinitiv passiv |
| har/hade backat | supinum aktiv |
| har/hade backats | supinum passiv |
| Presens particip | |
| backande | |
| Perfekt particip | |
| en backad + substantiv | |
| ett backat + substantiv | |
| den/det/de backade + substantiv | |
backa upp
• ge stöd: backa upp el. (sällan) uppbacka ngnInfinita former att backa upp infinitiv aktiv Presens particip uppbackande Perfekt particip en uppbackad + substantiv ett uppbackat + substantiv den/det/de uppbackade + substantiv


