publicerad: 2015
backa
1backa
substantiv
~n backor • långrev – I sammansättn. backe-.
Singular | |
---|---|
en backa | obestämd form |
en backas | obestämd form genitiv |
backan | bestämd form |
backans | bestämd form genitiv |
Plural | |
backor | obestämd form |
backors | obestämd form genitiv |
backorna | bestämd form |
backornas | bestämd form genitiv |
2backa
verb
~de ~t • gå el. köra bakåt; rygga; minska i antal: partiet backade i opinionsmätningen
Finita former | |
---|---|
backar | presens aktiv |
backas | presens passiv |
backade | preteritum aktiv |
backades | preteritum passiv |
backa | imperativ aktiv |
Infinita former | |
att backa | infinitiv aktiv |
att backas | infinitiv passiv |
har/hade backat | supinum aktiv |
har/hade backats | supinum passiv |
Presens particip | |
backande | |
Perfekt particip | |
en backad + substantiv | |
ett backat + substantiv | |
den/det/de backade + substantiv |
backa upp
• ge stöd: backa upp el. (sällan) uppbacka ngnInfinita former att backa upp infinitiv aktiv Presens particip uppbackande Perfekt particip en uppbackad + substantiv ett uppbackat + substantiv den/det/de uppbackade + substantiv