publicerad: 2015
beblanda
be·blanda
verb
~de ~t • tills. med sig:
| Finita former | |
|---|---|
| beblandar | presens aktiv |
| beblandas | presens passiv |
| beblandade | preteritum aktiv |
| beblandades | preteritum passiv |
| beblanda | imperativ aktiv |
| Infinita former | |
| att beblanda | infinitiv aktiv |
| att beblandas | infinitiv passiv |
| har/hade beblandat | supinum aktiv |
| har/hade beblandats | supinum passiv |
| Presens particip | |
| beblandande | |
| Perfekt particip | |
| en beblandad + substantiv | |
| ett beblandat + substantiv | |
| den/det/de beblandade + substantiv | |
beblanda sig
• ⟨nedsätt.⟩ beblanda sig med ngn inlåta sig med ngnOrdform(er) beblanda sig


