publicerad: 2015
brinna
brinna
verb
brann, brunnit, brunnen brunnet brunna, pres. brinner 1 förbrännas; avge ljus2 brinna för (ngt) vara passionerat engagerad i
Finita former | |
---|---|
brinner | presens aktiv |
brann | preteritum aktiv |
brinn | imperativ aktiv |
Infinita former | |
att brinna | infinitiv aktiv |
har/hade brunnit | supinum aktiv |
Presens particip | |
brinnande | |
Perfekt particip | |
en brunnen + substantiv | |
ett brunnet + substantiv | |
den/det/de brunna + substantiv |
brinna av
• råka avfyras
Infinita formeratt brinna avinfinitiv aktivPresens participavbrinnandePerfekt participen avbrunnen + substantivett avbrunnet + substantivden/det/de avbrunna + substantiv
brinna inne
• omkomma vid husbrand
Infinita formeratt brinna inneinfinitiv aktivPresens participinnebrinnandePerfekt participen innebrunnen + substantivett innebrunnet + substantivden/det/de innebrunna + substantiv
brinna ner
• brinna upp
Infinita formeratt brinna nerinfinitiv aktivPresens participnerbrinnandePerfekt participen nerbrunnen + substantivett nerbrunnet + substantivden/det/de nerbrunna + substantiv
brinna upp
• brinna till slut; förintas genom brand
Infinita formeratt brinna uppinfinitiv aktivPresens participuppbrinnandePerfekt participen uppbrunnen + substantivett uppbrunnet + substantivden/det/de uppbrunna + substantiv