publicerad: 2015
enlevera
en·lev·era
[aŋleve´ra]
verb
~de ~t • ⟨åld.⟩ föra bort kvinna, röva bort
| Finita former | |
|---|---|
| enleverar | presens aktiv |
| enleveras | presens passiv |
| enleverade | preteritum aktiv |
| enleverades | preteritum passiv |
| enlevera | imperativ aktiv |
| Infinita former | |
| att enlevera | infinitiv aktiv |
| att enleveras | infinitiv passiv |
| har/hade enleverat | supinum aktiv |
| har/hade enleverats | supinum passiv |
| Presens particip | |
| enleverande | |
| Perfekt particip | |
| en enleverad + substantiv | |
| ett enleverat + substantiv | |
| den/det/de enleverade + substantiv | |


