publicerad: 2015
förtreta
för·treta
verb
~de ~t • orsaka förtret hos, irritera: de var förtretade över bullret
| Finita former | |
|---|---|
| förtretar | presens aktiv |
| förtretas | presens passiv |
| förtretade | preteritum aktiv |
| förtretades | preteritum passiv |
| förtreta | imperativ aktiv |
| Infinita former | |
| att förtreta | infinitiv aktiv |
| att förtretas | infinitiv passiv |
| har/hade förtretat | supinum aktiv |
| har/hade förtretats | supinum passiv |
| Presens particip | |
| förtretande | |
| Perfekt particip | |
| en förtretad + substantiv | |
| ett förtretat + substantiv | |
| den/det/de förtretade + substantiv | |


