publicerad: 2015
förtro
för·tro
verb
förtrodde, förtrott, förtrodd n. förtrott, pres. förtror • anförtro ngn ngt
| Finita former | |
|---|---|
| förtror | presens aktiv |
| förtros | presens passiv |
| förtrodde | preteritum aktiv |
| förtroddes | preteritum passiv |
| förtro | imperativ aktiv |
| Infinita former | |
| att förtro | infinitiv aktiv |
| att förtros | infinitiv passiv |
| har/hade förtrott | supinum aktiv |
| har/hade förtrotts | supinum passiv |
| Presens particip | |
| förtroende | |
| Perfekt particip | |
| en förtrodd + substantiv | |
| ett förtrott + substantiv | |
| den/det/de förtrodda + substantiv | |
förtro sig
• anförtro sig åt ngnOrdform(er) förtro sig


