publicerad: 2015
grädda
1grädda
verb
~de ~t • bereda i ugn el. stekpanna: grädda bröd; grädda pannkakor
| Finita former | |
|---|---|
| gräddar | presens aktiv |
| gräddas | presens passiv |
| gräddade | preteritum aktiv |
| gräddades | preteritum passiv |
| grädda | imperativ aktiv |
| Infinita former | |
| att grädda | infinitiv aktiv |
| att gräddas | infinitiv passiv |
| har/hade gräddat | supinum aktiv |
| har/hade gräddats | supinum passiv |
| Presens particip | |
| gräddande | |
| Perfekt particip | |
| en gräddad + substantiv | |
| ett gräddat + substantiv | |
| den/det/de gräddade + substantiv | |
grädda sig
• ⟨prov.⟩ avsätta grädde el. ishinna på ytanOrdform(er) grädda sig
2grädda
substantiv
~n • översta skikt; elit: samhällets grädda – I sammansättn. grädd-.
| Singular | |
|---|---|
| en grädda | obestämd form |
| en gräddas | obestämd form genitiv |
| gräddan | bestämd form |
| gräddans | bestämd form genitiv |


