SAOL
Svenska Akademiens ordlista
tryckår: 2015  
hen
1hen [hen´] pronomen; gen. hens; objektsform hen hellre än henom köns­neutral benämning på person som är om­talad ev. implicit i samman­hanget; ​jfr 1den, han: ​läraren kan fritt välja vilken metod hen vill; ​om någon kör mot rött ljus, så blir hen böt­fälldbenämning på person som inte vill el. kan kategorisera sig som vare sig man el. kvinna
Singular
hengrundform utrum
hensgenitiv utrum
hen (henom)objektsform
2hen [he´n] substantiv ~en ~ar bryn­sten
Singular
en henobestämd form
en hensobestämd form genitiv
henenbestämd form
henensbestämd form genitiv
Plural
henarobestämd form
henarsobestämd form genitiv
henarnabestämd form
henarnasbestämd form genitiv