publicerad: 2015
hen
1hen
[hen´]
pronomen; gen. hens; objektsform hen hellre än henom 1 könsneutral benämning på person som är omtalad ev. implicit i sammanhanget; jfr 1den, han: läraren kan fritt välja vilken metod hen vill; om någon kör mot rött ljus, så blir hen bötfälld2 benämning på person som inte vill el. kan kategorisera sig som vare sig man el. kvinna
Singular | |
---|---|
hen | grundform utrum |
hens | genitiv utrum |
hen (henom) | objektsform |
2hen
[he´n]
substantiv
~en ~ar • brynsten
Singular | |
---|---|
en hen | obestämd form |
en hens | obestämd form genitiv |
henen | bestämd form |
henens | bestämd form genitiv |
Plural | |
henar | obestämd form |
henars | obestämd form genitiv |
henarna | bestämd form |
henarnas | bestämd form genitiv |