publicerad: 2015
hus
hus
substantiv
~et; pl. ~ 1 mindre byggnad; bildl. inneslutning; gå man ur huse gå ut mangrant2 furstlig släkt; familjeföretag: huset Habsburg – Alla sammansättn. med hus- hör till hus 1.
Singular | |
---|---|
ett hus | obestämd form |
ett hus | obestämd form genitiv |
huset | bestämd form |
husets | bestämd form genitiv |
Plural | |
hus | obestämd form |
hus | obestämd form genitiv |
husen | bestämd form |
husens | bestämd form genitiv |
Övrig(a) form(er) | |
huse | i vissa uttryck |