publicerad: 2015
håla
1håla
substantiv
~n hålor • djup urgröpning el. hålighet ibl. som boplats för djur; bortglömd plats
Singular | |
---|---|
en håla | obestämd form |
en hålas | obestämd form genitiv |
hålan | bestämd form |
hålans | bestämd form genitiv |
Plural | |
hålor | obestämd form |
hålors | obestämd form genitiv |
hålorna | bestämd form |
hålornas | bestämd form genitiv |
2håla
verb
~de ~t • göra hål i
Finita former | |
---|---|
hålar | presens aktiv |
hålas | presens passiv |
hålade | preteritum aktiv |
hålades | preteritum passiv |
håla | imperativ aktiv |
Infinita former | |
att håla | infinitiv aktiv |
att hålas | infinitiv passiv |
har/hade hålat | supinum aktiv |
har/hade hålats | supinum passiv |
Presens particip | |
hålande | |
Perfekt particip | |
en hålad + substantiv | |
ett hålat + substantiv | |
den/det/de hålade + substantiv |