publicerad: 2015
iföra
i|föra
verb
iförde, ifört, pres. iför • tills. med sig:
| Finita former | |
|---|---|
| iför | presens aktiv |
| iförs (iföres) | presens passiv |
| iförde | preteritum aktiv |
| ifördes | preteritum passiv |
| iför | imperativ aktiv |
| Infinita former | |
| att iföra | infinitiv aktiv |
| att iföras | infinitiv passiv |
| har/hade ifört | supinum aktiv |
| har/hade iförts | supinum passiv |
| Presens particip | |
| iförande | |
| Perfekt particip | |
| en iförd + substantiv | |
| ett ifört + substantiv | |
| den/det/de iförda + substantiv | |
iföra sig
• klä på sig: iföra sig frackOrdform(er) iföra sig


