publicerad: 2015
järngrepp
järn|grepp
substantiv
~et; pl. ~ • hårt grepp; äv. bildl.: kölden höll landet i ett järngrepp
Singular | |
---|---|
ett järngrepp | obestämd form |
ett järngrepps | obestämd form genitiv |
järngreppet | bestämd form |
järngreppets | bestämd form genitiv |
Plural | |
järngrepp | obestämd form |
järngrepps | obestämd form genitiv |
järngreppen | bestämd form |
järngreppens | bestämd form genitiv |