publicerad: 2015
kippa
1kippa
[çip`a]
verb
~de ~t • glappa: skorna kippade; kippa efter andan flämtande dra in luft
Finita former | |
---|---|
kippar | presens aktiv |
kippas | presens passiv |
kippade | preteritum aktiv |
kippades | preteritum passiv |
kippa | imperativ aktiv |
Infinita former | |
att kippa | infinitiv aktiv |
att kippas | infinitiv passiv |
har/hade kippat | supinum aktiv |
har/hade kippats | supinum passiv |
Presens particip | |
kippande |
2kippa
[kip`a]
substantiv
~n kippor • en huvudbonad som bärs av religiösa judar
Singular | |
---|---|
en kippa | obestämd form |
en kippas | obestämd form genitiv |
kippan | bestämd form |
kippans | bestämd form genitiv |
Plural | |
kippor | obestämd form |
kippors | obestämd form genitiv |
kipporna | bestämd form |
kippornas | bestämd form genitiv |