publicerad: 2015
klyfta
1klyfta
substantiv
~n klyftor 1 bergsskreva2 bildl. stor skillnad, svalg3 naturlig del av vissa frukter: apelsinklyfta
Singular | |
---|---|
en klyfta | obestämd form |
en klyftas | obestämd form genitiv |
klyftan | bestämd form |
klyftans | bestämd form genitiv |
Plural | |
klyftor | obestämd form |
klyftors | obestämd form genitiv |
klyftorna | bestämd form |
klyftornas | bestämd form genitiv |
2klyfta
verb
~de ~t • dela upp i klyftor; till 1klyfta 3
Finita former | |
---|---|
klyftar | presens aktiv |
klyftas | presens passiv |
klyftade | preteritum aktiv |
klyftades | preteritum passiv |
klyfta | imperativ aktiv |
Infinita former | |
att klyfta | infinitiv aktiv |
att klyftas | infinitiv passiv |
har/hade klyftat | supinum aktiv |
har/hade klyftats | supinum passiv |
Presens particip | |
klyftande | |
Perfekt particip | |
en klyftad + substantiv | |
ett klyftat + substantiv | |
den/det/de klyftade + substantiv |
klyfta sig
• delas upp i klyftorOrdform(er) klyfta sig