publicerad: 2015
koppa
1koppa
[kåp`a]
substantiv
~n koppor • en typ av hudutslag; koppor(na) en sjukdom med svåra hudutslag, smittkoppor
Singular | |
---|---|
en koppa | obestämd form |
en koppas | obestämd form genitiv |
koppan | bestämd form |
koppans | bestämd form genitiv |
Plural | |
koppor | obestämd form |
koppors | obestämd form genitiv |
kopporna | bestämd form |
koppornas | bestämd form genitiv |
2koppa
[kåp`a]
verb
~de ~t • i äldre tid: suga ut blod med koppglas
Finita former | |
---|---|
koppar | presens aktiv |
koppas | presens passiv |
koppade | preteritum aktiv |
koppades | preteritum passiv |
koppa | imperativ aktiv |
Infinita former | |
att koppa | infinitiv aktiv |
att koppas | infinitiv passiv |
har/hade koppat | supinum aktiv |
har/hade koppats | supinum passiv |
Presens particip | |
koppande | |
Perfekt particip | |
en koppad + substantiv | |
ett koppat + substantiv | |
den/det/de koppade + substantiv |