SAOL     SO     SAOB     Alla tre  
SAOL
Svenska Akademiens ordlista
publicerad: 2015  
kula
1kula substantiv ~n kulor 1 litet klot; ett friidrottsredskap; kul­stötning; rund svullen upp­höjning, bula; ​börja på ny kula börja på nytt2 håla3 parti i varpa el. pärk4 i pl.; ​⟨vard.⟩ pengar​ – De flesta sammansättn. med kul- hör till 1kula 1.
Singular
en kulaobestämd form
en kulasobestämd form genitiv
kulanbestämd form
kulansbestämd form genitiv
Plural
kulorobestämd form
kulorsobestämd form genitiv
kulornabestämd form
kulornasbestämd form genitiv
2kula verb ~de ~t • ⟨prov.⟩ locka på boskap med sjungande röst
Finita former
kularpresens aktiv
kulaspresens passiv
kuladepreteritum aktiv
kuladespreteritum passiv
kulaimperativ aktiv
Infinita former
att kulainfinitiv aktiv
att kulasinfinitiv passiv
har/hade kulatsupinum aktiv
har/hade kulatssupinum passiv
Presens particip
kulande
Perfekt particip
en kulad + substantiv
ett kulat + substantiv
den/det/de kulade + substantiv