publicerad: 2015
land
1land
substantiv
~et länder • rike – I sammansättn. land-, lands-, lant- och länder-. De flesta sammansättn. med land- hör till 3land. För 1land börjar sammansättn. nästan alltid med lands-, för 3land med land-; sammansättn. med lant- hör alltid till 3land.
Singular | |
---|---|
ett land | obestämd form |
ett lands | obestämd form genitiv |
landet | bestämd form |
landets | bestämd form genitiv |
Plural | |
länder | obestämd form |
länders | obestämd form genitiv |
länderna | bestämd form |
ländernas | bestämd form genitiv |
2land
substantiv
~et; pl. ~ • jordstycke för odling el. bete
Singular | |
---|---|
ett land | obestämd form |
ett lands | obestämd form genitiv |
landet | bestämd form |
landets | bestämd form genitiv |
Plural | |
land | obestämd form |
lands | obestämd form genitiv |
landen | bestämd form |
landens | bestämd form genitiv |
3land
substantiv
~et • fast mark; område utanför tätort: åka till landet; till lands på fast mark
Singular | |
---|---|
ett land | obestämd form |
ett lands | obestämd form genitiv |
landet | bestämd form |
landets | bestämd form genitiv |