publicerad: 2015
likvid
1likv·id
[‑i´d]
adjektiv; n. sing. obest. obrukl., likvida • ⟨ekon.⟩ omedelbart tillgänglig: likvida medel
Positiv | |
---|---|
en likvid + substantiv | |
den/det/de likvida + substantiv | |
den likvide + maskulint substantiv | |
Komparativ | |
en/ett/den/det/de likvidare + substantiv | |
Superlativ | |
är likvidast | |
den/det/de likvidaste + substantiv |
2likv·id
[‑i´d]
substantiv
~en ~er • betalning
Singular | |
---|---|
en likvid | obestämd form |
en likvids | obestämd form genitiv |
likviden | bestämd form |
likvidens | bestämd form genitiv |
Plural | |
likvider | obestämd form |
likviders | obestämd form genitiv |
likviderna | bestämd form |
likvidernas | bestämd form genitiv |