publicerad: 2015
må
1må
verb
mådde, mått, pres. mår • känna sig bra el. dålig; må illa känna sig dålig, känna kväljningar
Finita former | |
---|---|
mår | presens aktiv |
mås | presens passiv |
mådde | preteritum aktiv |
måddes | preteritum passiv |
må | imperativ aktiv |
Infinita former | |
att må | infinitiv aktiv |
att mås | infinitiv passiv |
har/hade mått | supinum aktiv |
har/hade måtts | supinum passiv |
Presens particip | |
mående |
2må
verb
måtte • pres. konjunktiv; ja må hon leva!; (det) må (så) vara; må el. måtte det gå väl! hoppas det går väl!; han måtte ha (tagit fel på tiden) han har troligen
Finita former | |
---|---|
må | presens konjunktiv |
måtte | preteritum konjunktiv |