publicerad: 2015
offensiv
1of·fens·iv
[‑i´v‑ el. åf´‑]
adjektiv
~t ~a • ⟨mil., sport.⟩ anfallande, anfalls-
Positiv | |
---|---|
en offensiv + substantiv | |
ett offensivt + substantiv | |
den/det/de offensiva + substantiv | |
den offensive + maskulint substantiv | |
Komparativ | |
en/ett/den/det/de offensivare + substantiv | |
Superlativ | |
är offensivast | |
den/det/de offensivaste + substantiv |
2of·fens·iv
[‑i´v]
substantiv
~en ~er • ⟨mil., sport.⟩ anfall, angrepp: gå till offensiv
Singular | |
---|---|
en offensiv | obestämd form |
en offensivs | obestämd form genitiv |
offensiven | bestämd form |
offensivens | bestämd form genitiv |
Plural | |
offensiver | obestämd form |
offensivers | obestämd form genitiv |
offensiverna | bestämd form |
offensivernas | bestämd form genitiv |