publicerad: 2015
piggelin
1pigg·el·in
[‑i´n]
oböjligt adjektiv
• ⟨vard.⟩ pigg; till 1pigg 1,2: vara piggelin (på ngt)
Ordform(er) | |
---|---|
är piggelin |
2pigg·el·in
[‑i´n]
substantiv
~en ~er • ⟨vard.⟩ pigg person; till 1pigg 1
Singular | |
---|---|
en piggelin | obestämd form |
en piggelins | obestämd form genitiv |
piggelinen | bestämd form |
piggelinens | bestämd form genitiv |
Plural | |
piggeliner | obestämd form |
piggeliners | obestämd form genitiv |
piggelinerna | bestämd form |
piggelinernas | bestämd form genitiv |