SAOL
Svenska Akademiens ordlista
publicerad: 2015  
pipa
1pipa substantiv ~n pipor en an­ordning för tobaks­rökning; ​gå åt pipan ⟨vard.⟩ gå på tok; ​en pipa snus ⟨finl.⟩ en bagatellrör­formig an­ordning t.ex. orgel­pipa, gevärs­pipa, ben­pipa​ – I sammansättn. pip-.
Singular
en pipaobestämd form
en pipasobestämd form genitiv
pipanbestämd form
pipansbestämd form genitiv
Plural
piporobestämd form
piporsobestämd form genitiv
pipornabestämd form
pipornasbestämd form genitiv
2pipa verb pep, pipit, pres. piper ge i­från sig svagt ljud i högt ton­läge: ​fågel­ungen piper
Finita former
piperpresens aktiv
pips (pipes)presens passiv
peppreteritum aktiv
pepspreteritum passiv
pipimperativ aktiv
Infinita former
att pipainfinitiv aktiv
att pipasinfinitiv passiv
har/hade pipitsupinum aktiv
har/hade pipitssupinum passiv
Presens particip
pipande
pipa ner ⟨vard.⟩ åka ner: ​pipa ner till Italien
Infinita formeratt pipa nerinfinitiv aktivPresens participnerpipande
3pipa verb ~de ~t rör­formigt vecka krage el. tyg­remsa
Finita former
piparpresens aktiv
pipaspresens passiv
pipadepreteritum aktiv
pipadespreteritum passiv
pipaimperativ aktiv
Infinita former
att pipainfinitiv aktiv
att pipasinfinitiv passiv
har/hade pipatsupinum aktiv
har/hade pipatssupinum passiv
Presens particip
pipande
Perfekt particip
en pipad + substantiv
ett pipat + substantiv
den/det/de pipade + substantiv