publicerad: 2015
publik
1publ·ik
[‑i´k]
substantiv
~en ~er • stor mängd åskådare t.ex. vid idrottsevenemang – De flesta sammansättn. med publik- kan tänkas höra både till 1publik och 2publik.
Singular | |
---|---|
en publik | obestämd form |
en publiks | obestämd form genitiv |
publiken | bestämd form |
publikens | bestämd form genitiv |
Plural | |
publiker | obestämd form |
publikers | obestämd form genitiv |
publikerna | bestämd form |
publikernas | bestämd form genitiv |
2publ·ik
[‑i´k]
adjektiv
~t ~a • offentlig; allmän: publika framgångar
Positiv | |
---|---|
en publik + substantiv | |
ett publikt + substantiv | |
den/det/de publika + substantiv | |
den publike + maskulint substantiv | |
Komparativ | |
en/ett/den/det/de publikare + substantiv | |
Superlativ | |
är publikast | |
den/det/de publikaste + substantiv |