publicerad: 2015
påta
1påta
verb
~de ~t • gräva, böka; peta; pyssla
Finita former | |
---|---|
påtar | presens aktiv |
påtas | presens passiv |
påtade | preteritum aktiv |
påtades | preteritum passiv |
påta | imperativ aktiv |
Infinita former | |
att påta | infinitiv aktiv |
att påtas | infinitiv passiv |
har/hade påtat | supinum aktiv |
har/hade påtats | supinum passiv |
Presens particip | |
påtande |
2på|ta
el. åld. på|taga
verb
‑tog, ‑tagit, ‑tagen ‑taget ‑tagna, pres. ‑tar • tills. med sig:
Finita former | |
---|---|
påtar (påtager) | presens aktiv |
påtas (påtages, påtags) | presens passiv |
påtog | preteritum aktiv |
påtogs | preteritum passiv |
påta (påtag) | imperativ aktiv |
Infinita former | |
att påta (påtaga) | infinitiv aktiv |
att påtas (påtagas) | infinitiv passiv |
har/hade påtagit | supinum aktiv |
har/hade påtagits | supinum passiv |
Presens particip | |
påtagande | |
Perfekt particip | |
en påtagen + substantiv | |
ett påtaget + substantiv | |
den/det/de påtagna + substantiv |
påta sig
• påta sig el. ta på sig ansvaretOrdform(er) påta sig