publicerad: 2015
raka
1raka
substantiv
~n rakor 1 ⟨vard.⟩ raksträcka2 ett redskap att skrapa el. kratsa med, kara
Singular | |
---|---|
en raka | obestämd form |
en rakas | obestämd form genitiv |
rakan | bestämd form |
rakans | bestämd form genitiv |
Plural | |
rakor | obestämd form |
rakors | obestämd form genitiv |
rakorna | bestämd form |
rakornas | bestämd form genitiv |
2raka
verb
~de ~t 1 skära bort hår särsk. skäggväxt från2 ⟨vard.⟩ rusa, ränna: priserna rakade i höjden
Finita former | |
---|---|
rakar | presens aktiv |
rakas | presens passiv |
rakade | preteritum aktiv |
rakades | preteritum passiv |
raka | imperativ aktiv |
Infinita former | |
att raka | infinitiv aktiv |
att rakas | infinitiv passiv |
har/hade rakat | supinum aktiv |
har/hade rakats | supinum passiv |
Presens particip | |
rakande | |
Perfekt particip | |
en rakad + substantiv | |
ett rakat + substantiv | |
den/det/de rakade + substantiv |
raka åt sig
• kratsa åt sigInfinita former att raka åt sig infinitiv aktiv