publicerad: 2015
respektive
1re·spekt·ive
[‑i´ve el. res´pekt‑]
konjunktion
• eller i tillämpligt fall
Ordform(er) | |
---|---|
respektive | konjunktion |
2re·spekt·ive
[‑i´ve el. res´pekt‑]
adverb
• i nämnd ordning, var i sin tur
Ordform(er) | |
---|---|
respektive | adverb |
3re·spekt·ive
[‑i´ve el. res´pekt‑]
oböjligt adjektiv
1 var och en särskilt, ifrågakommande, vederbörlig; de tog sina respektive böcker var och en tog sin bok el. sina böcker2 mest som en sorts subst.; ⟨vard.⟩ äktenskaplig partner
Ordform(er) | |
---|---|
respektive |