riggarigga
verb
~de ~t 1 ⟨sjö.⟩ förse med rigg2 ⟨vard.⟩ klä snyggt el. festligt; bygga upp3 ⟨vard.⟩ manipulera: valet var riggat| Finita former |
|---|
| riggar | presens aktiv |
| riggas | presens passiv |
| riggade | preteritum aktiv |
| riggades | preteritum passiv |
| rigga | imperativ aktiv |
| Infinita former |
|---|
| att rigga | infinitiv aktiv |
| att riggas | infinitiv passiv |
| har/hade riggat | supinum aktiv |
| har/hade riggats | supinum passiv |
| Presens particip |
|---|
| riggande |
| Perfekt particip |
|---|
| en riggad + substantiv |
| ett riggat + substantiv |
| den/det/de riggade + substantiv |
rigga av
• ta ner rigg från segelbåt| Infinita former |
|---|
| att rigga av | infinitiv aktiv |
| Presens particip |
|---|
| avriggande |
| Perfekt particip |
|---|
| en avriggad + substantiv |
| ett avriggat + substantiv |
| den/det/de avriggade + substantiv |
