räcka1räcka
substantiv
~n räckor • rad; längd| Singular |
|---|
| en räcka | obestämd form |
| en räckas | obestämd form genitiv |
| räckan | bestämd form |
| räckans | bestämd form genitiv |
| Plural |
|---|
| räckor | obestämd form |
| räckors | obestämd form genitiv |
| räckorna | bestämd form |
| räckornas | bestämd form genitiv |
2räcka
verb
räckte räckt 1 sträcka fram; lämna2 nå3 fortgå, vara4 vara tillräcklig| Finita former |
|---|
| räcker | presens aktiv |
| räcks (räckes) | presens passiv |
| räckte | preteritum aktiv |
| räcktes | preteritum passiv |
| räck | imperativ aktiv |
| Infinita former |
|---|
| att räcka | infinitiv aktiv |
| att räckas | infinitiv passiv |
| har/hade räckt | supinum aktiv |
| har/hade räckts | supinum passiv |
| Presens particip |
|---|
| räckande |
| Perfekt particip |
|---|
| en räckt + substantiv |
| ett räckt + substantiv |
| den/det/de räckta + substantiv |
räcka till
• vara tillräckligInfinita formeratt räcka tillinfinitiv aktivPresens participtillräckandePerfekt participen tillräckt + substantivett tillräckt + substantivden/det/de tillräckta + substantiv
räcka upp
• sträcka uppåt; räcka upp handen särsk. i skolanInfinita formeratt räcka uppinfinitiv aktiv
Presens participuppräckandePerfekt participen uppräckt + substantiv
ett uppräckt + substantiv
den/det/de uppräckta + substantiv
räcka över
• lämna över: räcka över el. överräcka ngt
