SAOL
Svenska Akademiens ordlista
publicerad: 2015  
röta
1röta substantiv ~n förruttnelse; ruttet ställe⟨vard.⟩ tur: ​ha röta​ – Alla sammansättn. med röt- hör till 1röta 1.
Singular
en rötaobestämd form
en rötasobestämd form genitiv
rötanbestämd form
rötansbestämd form genitiv
2röta verb ~de ~t bringa att ruttna el. murkna el. upp­lösas; vålla röta på; under­gå förruttnelse el. upp­lösning
Finita former
rötarpresens aktiv
rötaspresens passiv
rötadepreteritum aktiv
rötadespreteritum passiv
rötaimperativ aktiv
Infinita former
att rötainfinitiv aktiv
att rötasinfinitiv passiv
har/hade rötatsupinum aktiv
har/hade rötatssupinum passiv
Presens particip
rötande
Perfekt particip
en rötad + substantiv
ett rötat + substantiv
den/det/de rötade + substantiv