SAOL     SO     SAOB     Alla tre  

SAOL

Svenska Akademiens ordlista

publicerad: 2015  

sken

1sken substantiv ~et; pl. ~ 1 ut­brett ljus, skimmer2 illusion; före­vändning; som för­led i sammansättn. ofta låtsad, skenbar, o­äkta​ – Nästan alla sammansättn. med sken- hör till 1sken 2.

Singular
ett sken	obestämd form
ett skens	obestämd form genitiv
skenet	bestämd form
skenets	bestämd form genitiv
Plural
sken	obestämd form
skens	obestämd form genitiv
skenen	bestämd form
skenens	bestämd form genitiv

2sken oböjligt substantiv • till 2skena: ​hästen föll i sken

Singular
ett sken	obestämd form

sken

se under skina

SAOL

Alfabetisk lista

  skelning subst.
  skelögd adj.
  skelögdhet subst.
  skelört subst.
1sken subst.
2sken subst.
  sken
1skena subst.
2skena verb
  skenaffär subst.
  skenaktion subst.

  Till   alla ordböcker