publicerad: 2015
skita
1skita
verb
sket, skitit, pres. skiter • ⟨starkt vard.⟩ tömma tarmen; skita i (ngt) strunta i
Finita former | |
---|---|
skiter | presens aktiv |
sket | preteritum aktiv |
skit | imperativ aktiv |
Infinita former | |
att skita | infinitiv aktiv |
har/hade skitit | supinum aktiv |
Presens particip | |
skitande |
skita sig
• ⟨vard.⟩ trassla till sig, misslyckas: det sket sig med det fina jobbetOrdform(er) skita sig
2skita
verb
~de ~t • tills. med ner:
Finita former | |
---|---|
skitar | presens aktiv |
skitas | presens passiv |
skitade | preteritum aktiv |
skitades | preteritum passiv |
skita | imperativ aktiv |
Infinita former | |
att skita | infinitiv aktiv |
att skitas | infinitiv passiv |
har/hade skitat | supinum aktiv |
har/hade skitats | supinum passiv |
Presens particip | |
skitande |
skita ner
• ⟨vard.⟩ smutsa nerInfinita former att skita ner infinitiv aktiv Presens particip nerskitande