publicerad: 2015
skrika
1skrika
substantiv
~n skrikor • en fågel
Singular | |
---|---|
en skrika | obestämd form |
en skrikas | obestämd form genitiv |
skrikan | bestämd form |
skrikans | bestämd form genitiv |
Plural | |
skrikor | obestämd form |
skrikors | obestämd form genitiv |
skrikorna | bestämd form |
skrikornas | bestämd form genitiv |
2skrika
verb
skrek, skrikit, skriken skriket skrikna, pres. skriker • ropa med gäll röst
Finita former | |
---|---|
skriker | presens aktiv |
skriks (skrikes) | presens passiv |
skrek | preteritum aktiv |
skreks | preteritum passiv |
skrik | imperativ aktiv |
Infinita former | |
att skrika | infinitiv aktiv |
att skrikas | infinitiv passiv |
har/hade skrikit | supinum aktiv |
har/hade skrikits | supinum passiv |
Presens particip | |
skrikande | |
Perfekt particip | |
en skriken + substantiv | |
ett skriket + substantiv | |
den/det/de skrikna + substantiv |