publicerad: 2015
smack
1smack
substantiv
~en ~ar • ⟨åld.⟩ ett litet fiskefartyg
Singular | |
---|---|
en smack | obestämd form |
en smacks | obestämd form genitiv |
smacken | bestämd form |
smackens | bestämd form genitiv |
Plural | |
smackar | obestämd form |
smackars | obestämd form genitiv |
smackarna | bestämd form |
smackarnas | bestämd form genitiv |
2smack
substantiv
~et; pl. ~ • smackning; inte ett smack ⟨vard.⟩ inte ett dugg
Singular | |
---|---|
ett smack | obestämd form |
ett smacks | obestämd form genitiv |
smacket | bestämd form |
smackets | bestämd form genitiv |
Plural | |
smack | obestämd form |
smacks | obestämd form genitiv |
smacken | bestämd form |
smackens | bestämd form genitiv |
3smack
oböjligt substantiv
• (jeansen satt) som en/ett smack mycket bra
Singular | |
---|---|
en smack (ett smack) | obestämd form |