publicerad: 2015
snara
1snara
substantiv
~n snaror • repslinga för infångning av djur
Singular | |
---|---|
en snara | obestämd form |
en snaras | obestämd form genitiv |
snaran | bestämd form |
snarans | bestämd form genitiv |
Plural | |
snaror | obestämd form |
snarors | obestämd form genitiv |
snarorna | bestämd form |
snarornas | bestämd form genitiv |
2snara
verb
~de ~t • fånga med snara
Finita former | |
---|---|
snarar | presens aktiv |
snaras | presens passiv |
snarade | preteritum aktiv |
snarades | preteritum passiv |
snara | imperativ aktiv |
Infinita former | |
att snara | infinitiv aktiv |
att snaras | infinitiv passiv |
har/hade snarat | supinum aktiv |
har/hade snarats | supinum passiv |
Presens particip | |
snarande | |
Perfekt particip | |
en snarad + substantiv | |
ett snarat + substantiv | |
den/det/de snarade + substantiv |