publicerad: 2015
snärja
1snärja
substantiv
~n snärjor • en växt
| Singular | |
|---|---|
| en snärja | obestämd form |
| en snärjas | obestämd form genitiv |
| snärjan | bestämd form |
| snärjans | bestämd form genitiv |
| Plural | |
| snärjor | obestämd form |
| snärjors | obestämd form genitiv |
| snärjorna | bestämd form |
| snärjornas | bestämd form genitiv |
2snärja
verb
snärjde snärjt 1 trassla in; förvirra; jäkta2 fånga djur; äv. bildl.
| Finita former | |
|---|---|
| snärjer | presens aktiv |
| snärjs (snärjes) | presens passiv |
| snärjde | preteritum aktiv |
| snärjdes | preteritum passiv |
| snärj | imperativ aktiv |
| Infinita former | |
| att snärja | infinitiv aktiv |
| att snärjas | infinitiv passiv |
| har/hade snärjt | supinum aktiv |
| har/hade snärjts | supinum passiv |
| Presens particip | |
| snärjande | |
| Perfekt particip | |
| en snärjd + substantiv | |
| ett snärjt + substantiv | |
| den/det/de snärjda + substantiv | |
| den snärjde + maskulint substantiv | |
snärja sig
• vrida sig; bildl. försöka förklara bort ngt pinsamtOrdform(er) snärja sig


