publicerad: 2015
snärja
1snärja
substantiv
~n snärjor • en växt
Singular | |
---|---|
en snärja | obestämd form |
en snärjas | obestämd form genitiv |
snärjan | bestämd form |
snärjans | bestämd form genitiv |
Plural | |
snärjor | obestämd form |
snärjors | obestämd form genitiv |
snärjorna | bestämd form |
snärjornas | bestämd form genitiv |
2snärja
verb
snärjde snärjt 1 trassla in; förvirra; jäkta2 fånga djur; äv. bildl.
Finita former | |
---|---|
snärjer | presens aktiv |
snärjs (snärjes) | presens passiv |
snärjde | preteritum aktiv |
snärjdes | preteritum passiv |
snärj | imperativ aktiv |
Infinita former | |
att snärja | infinitiv aktiv |
att snärjas | infinitiv passiv |
har/hade snärjt | supinum aktiv |
har/hade snärjts | supinum passiv |
Presens particip | |
snärjande | |
Perfekt particip | |
en snärjd + substantiv | |
ett snärjt + substantiv | |
den/det/de snärjda + substantiv | |
den snärjde + maskulint substantiv |
snärja sig
• vrida sig; bildl. försöka förklara bort ngt pinsamtOrdform(er) snärja sig