publicerad: 2015
spik
1spik
substantiv
~en ~ar • en rostig spik; hammare och spik; slå huvudet på spiken träffa rätt i ett påstående; en säker spik ogarderad häst vid tippning – De flesta sammansättn. med spik- hör till 1spik.
Singular | |
---|---|
en spik | obestämd form |
en spiks | obestämd form genitiv |
spiken | bestämd form |
spikens | bestämd form genitiv |
Plural | |
spikar | obestämd form |
spikars | obestämd form genitiv |
spikarna | bestämd form |
spikarnas | bestämd form genitiv |