publicerad: 2015
svälta
1svälta
verb
svalt, svultit, pres. svälter • hungra: svälta ihjäl
Finita former | |
---|---|
svälter | presens aktiv |
svalt | preteritum aktiv |
svält | imperativ aktiv |
Infinita former | |
att svälta | infinitiv aktiv |
har/hade svultit | supinum aktiv |
Presens particip | |
svältande |
2svälta
verb
svälte el. svalt, svält, pres. svälter • tills. med ut:
Finita former | |
---|---|
svälter | presens aktiv |
svälts (svältes) | presens passiv |
svälte (svalt) | preteritum aktiv |
svältes (svalts) | preteritum passiv |
svält | imperativ aktiv |
Infinita former | |
att svälta | infinitiv aktiv |
att svältas | infinitiv passiv |
har/hade svält | supinum aktiv |
har/hade svälts | supinum passiv |
Presens particip | |
svältande |
svälta ut
• orsaka svält hosInfinita former att svälta ut infinitiv aktiv Presens particip utsvältande