publicerad: 2015
sönderfalla
sönder|falla
verb
‑föll, ‑fallit, ‑fallen ‑fallet ‑fallna, pres. ‑faller • brytas ner, förintas: sönderfalla el. falla sönder
Finita former | |
---|---|
sönderfaller | presens aktiv |
sönderfalls (sönderfalles) | presens passiv |
sönderföll | preteritum aktiv |
sönderfölls | preteritum passiv |
sönderfall | imperativ aktiv |
Infinita former | |
att sönderfalla | infinitiv aktiv |
att sönderfallas | infinitiv passiv |
har/hade sönderfallit | supinum aktiv |
har/hade sönderfallits | supinum passiv |
Presens particip | |
sönderfallande | |
Perfekt particip | |
en sönderfallen + substantiv | |
ett sönderfallet + substantiv | |
den/det/de sönderfallna + substantiv |