publicerad: 2015
torva
1torva
[tår`va]
substantiv
~n torvor • stycke grästorv; den egna torvan den egna gården e.d.
Singular | |
---|---|
en torva | obestämd form |
en torvas | obestämd form genitiv |
torvan | bestämd form |
torvans | bestämd form genitiv |
Plural | |
torvor | obestämd form |
torvors | obestämd form genitiv |
torvorna | bestämd form |
torvornas | bestämd form genitiv |
2torva
[tår`va]
verb
~de ~t • tills. med till:
Finita former | |
---|---|
torvar | presens aktiv |
torvas | presens passiv |
torvade | preteritum aktiv |
torvades | preteritum passiv |
torva | imperativ aktiv |
Infinita former | |
att torva | infinitiv aktiv |
att torvas | infinitiv passiv |
har/hade torvat | supinum aktiv |
har/hade torvats | supinum passiv |
Presens particip | |
torvande |
torva till
• slå tillInfinita former att torva till infinitiv aktiv Presens particip tilltorvande