publicerad: 2015
triumvirat
tri·um·vir·at
[‑a´t]
substantiv
~et; pl. ~ • tremannaråd; tremannavälde särsk. i antiken
Singular | |
---|---|
ett triumvirat | obestämd form |
ett triumvirats | obestämd form genitiv |
triumviratet | bestämd form |
triumviratets | bestämd form genitiv |
Plural | |
triumvirat | obestämd form |
triumvirats | obestämd form genitiv |
triumviraten | bestämd form |
triumviratens | bestämd form genitiv |