SAOL
Svenska Akademiens ordlista
publicerad: 2015  
truga
1truga verb ~de ~t en­träget försöka över­tala el. förmå t.ex. att äta
Finita former
trugarpresens aktiv
trugaspresens passiv
trugadepreteritum aktiv
trugadespreteritum passiv
trugaimperativ aktiv
Infinita former
att trugainfinitiv aktiv
att trugasinfinitiv passiv
har/hade trugatsupinum aktiv
har/hade trugatssupinum passiv
Presens particip
trugande
Perfekt particip
en trugad + substantiv
ett trugat + substantiv
den/det/de trugade + substantiv
truga på truga på ngn ngt en­träget försöka få ngn att ta emot ngt
Infinita formeratt truga påinfinitiv aktivPresens particippåtrugandePerfekt participen påtrugad + substantivett påtrugat + substantivden/det/de påtrugade + substantiv
2truga substantiv ~n trugor tryga; ​till tryga 2
Singular
en trugaobestämd form
en trugasobestämd form genitiv
truganbestämd form
trugansbestämd form genitiv
Plural
trugorobestämd form
trugorsobestämd form genitiv
trugornabestämd form
trugornasbestämd form genitiv