publicerad: 2015
varda
varda
verb
vart, vorden vordet vordna; sup. saknas, pres. varder, pres. konjunktiv varde • ⟨prov., åld.⟩ bli: pojken vart rädd; varde ljus! en befallning av Gud enl. Bibeln (gamla översättningen): låt det bli ljus!
Finita former | |
---|---|
varder | presens aktiv |
varde | presens konjunktiv |
vart | preteritum aktiv |
Infinita former | |
att varda | infinitiv aktiv |
Presens particip | |
vardande | |
Perfekt particip | |
en vorden + substantiv | |
ett vordet + substantiv | |
den/det/de vordna + substantiv | |
den vordne + maskulint substantiv |