publicerad: 2015
äktenskapsbrott
äkt·en·skaps|brott
substantiv
~et; pl. ~ • ⟨ngt åld.⟩ sexuell otrohet mot make/maka
Singular | |
---|---|
ett äktenskapsbrott | obestämd form |
ett äktenskapsbrotts | obestämd form genitiv |
äktenskapsbrottet | bestämd form |
äktenskapsbrottets | bestämd form genitiv |
Plural | |
äktenskapsbrott | obestämd form |
äktenskapsbrotts | obestämd form genitiv |
äktenskapsbrotten | bestämd form |
äktenskapsbrottens | bestämd form genitiv |