publicerad: 2015
älling
äll·ing
substantiv
~en ~ar • ⟨prov. (sydsv.)⟩ ank- el. andunge
Singular | |
---|---|
en älling | obestämd form |
en ällings | obestämd form genitiv |
ällingen | bestämd form |
ällingens | bestämd form genitiv |
Plural | |
ällingar | obestämd form |
ällingars | obestämd form genitiv |
ällingarna | bestämd form |
ällingarnas | bestämd form genitiv |