publicerad: 2015
åklagare
å|klag·are
substantiv
~n; pl. ~, best. pl. åklagarna • person som har i uppgift att utreda och vid behov åtala för brott
Singular | |
---|---|
en åklagare | obestämd form |
en åklagares | obestämd form genitiv |
åklagaren | bestämd form |
åklagarens | bestämd form genitiv |
Plural | |
åklagare | obestämd form |
åklagares | obestämd form genitiv |
åklagarna | bestämd form |
åklagarnas | bestämd form genitiv |