publicerad: 2015
ålderman
ålder|man
substantiv
~nen; pl. ‑män, best. pl. ‑männen • t.ex. i gille el. byalag; till ålder 2
Singular | |
---|---|
en ålderman | obestämd form |
en åldermans | obestämd form genitiv |
åldermannen | bestämd form |
åldermannens | bestämd form genitiv |
Plural | |
åldermän | obestämd form |
åldermäns | obestämd form genitiv |
åldermännen | bestämd form |
åldermännens | bestämd form genitiv |