publicerad: 2015
övertrumfa
över|trumfa
verb
~de ~t • överträffa: övertrumfa el. trumfa över ngn i slagfärdighet
| Finita former | |
|---|---|
| övertrumfar | presens aktiv |
| övertrumfas | presens passiv |
| övertrumfade | preteritum aktiv |
| övertrumfades | preteritum passiv |
| övertrumfa | imperativ aktiv |
| Infinita former | |
| att övertrumfa | infinitiv aktiv |
| att övertrumfas | infinitiv passiv |
| har/hade övertrumfat | supinum aktiv |
| har/hade övertrumfats | supinum passiv |
| Presens particip | |
| övertrumfande | |
| Perfekt particip | |
| en övertrumfad + substantiv | |
| ett övertrumfat + substantiv | |
| den/det/de övertrumfade + substantiv | |


