publicerad: 2015
övertrumfa
över|trumfa
verb
~de ~t • överträffa: övertrumfa el. trumfa över ngn i slagfärdighet
Finita former | |
---|---|
övertrumfar | presens aktiv |
övertrumfas | presens passiv |
övertrumfade | preteritum aktiv |
övertrumfades | preteritum passiv |
övertrumfa | imperativ aktiv |
Infinita former | |
att övertrumfa | infinitiv aktiv |
att övertrumfas | infinitiv passiv |
har/hade övertrumfat | supinum aktiv |
har/hade övertrumfats | supinum passiv |
Presens particip | |
övertrumfande | |
Perfekt particip | |
en övertrumfad + substantiv | |
ett övertrumfat + substantiv | |
den/det/de övertrumfade + substantiv |