publicerad: 2015
övertygelse
över|tyg·else
substantiv
~n ~r • tro el. mening omfattad med förvissning
Singular | |
---|---|
en övertygelse | obestämd form |
en övertygelses | obestämd form genitiv |
övertygelsen | bestämd form |
övertygelsens | bestämd form genitiv |
Plural | |
övertygelser | obestämd form |
övertygelsers | obestämd form genitiv |
övertygelserna | bestämd form |
övertygelsernas | bestämd form genitiv |